"iN THA DAY iN THE NIGHT..."

Klockan är mycket nu och jag sitter vid bordet och försöker sy färdigt min datorväska.
Nej, den har inte gått sönder, för jag har aldrig haft en. Den skapas, det är min egen designe.
Jag ska uppdatera detta inlägg vid ett senare tillfälle och lägga till en bild också.


Jag är väldigt trött, men då det finns värre saker som rör sig i mina tankar just nu prioriteras inte tröttheten.
Jag kan inte sluta tänka på om saker hade varit annorlunda om jag inte hade stanna hemma ikväll.
Det var en fin dag och allt lutade åt att det skulle bli en fin kväll också, men i stället så blev det som ett abrupt slut på en otroligt intressant bok, och detta slutet är inte alls särskilt trevligt alls.


Det finns en sak som jag avskyr mer än något annat. Den saken kallas för beroende. Det är när man tappar koncentrationen, eller helt enkelt kontrollen på situationen och man vet att det finns absolut inget man kan göra för att förhindra vad som händer.
Jag läser ofta, och för de mesta läser jag bra böcker. När en bok är bra är det inte särskilt svårt att tänka på vad det är man läser. När boken är svårläst tappar den förmågan att bara slappna av i läsningen, och saker som oftast är i liknelse med en förbjuden frukt dyker upp stör min koncentration. En sådan sak är passion, ögon, läppar, kyssar, smekningar... men mest av allt är det nog trötthet!


nATTI nATT

Vägen till helvetet på jorden

Var detta den sista gången människan skapade sitt eget helvete?

Gammal tandborste...

Jag brukar inte sitta vid internet hos andra och surfa, men ikväll är det inte likadant. Vi har haft en tjejkväll hemma hos Vicky (eller det har vi fortfarande) och vi har snackat skit, skrattat, ätit och grillat.. gjort allt som man egentligen borde göra på lördagar!

Jag kom på att jag är väldigt trött och då blev jag plötsligt erbjuden att sova över hos Vicky... jag kanske skulle tackat ja, om jag inte hade blivit erbjuden en gammal tandborste istället för en ny, eftersom jag inte själv har med en, då jag inte hade räknat med att stanna. Det ver självklart ett misstag av Vicky, men jag tyckte det var kul... vem vill låna en gammal tandborste? :P

Det har varit väldigt trevligt, även om alla inte kunde komma ikväll...

Nej, jag måste gå. Jag är trött och osocial och sitter vid datorn och hänger när alla andra sitter och pratar.. jag kanske avslutar detta när jag kommer hem, kanske inte, vi får se vad tiden bjuder på...

mjau

Använd tiden...

Hur gör man det?

Ja, man låter helt enkelt bli att slösa den.
Visst låter det enklare sagt än gjort, men det är ju sant!
Idag har jag käkat falafel med Linnéa och Sabina och det var jättemumsigt, synd bara att vi hade så bråttom och inte hann njuta av maten...

Nuförtiden tänker jag alltid på Madrid när jag köper falafel. Vi brukade nämligen köpa falafel i Madrid som man själv kunde plocka ihop på ett ställe som heter Maoz. http://www.maozveg.com/
Man fick pitabröd med falafelbullar i, och så var det en disk med massor av olika sorters grönsaker och blandningar av såser som man kunde ha i sin falafel. Det är en falafel som jag aldrig kommer att glömma, det var nog den godaste falafeln jag någonsin har ätit!

Efter att vi hade ätit falafel hade vi den märkligaste varianten av muntligt förhör/prov... vi fick typ två-tre minuter på oss att berätta om två texter vi hade läst, och under de två minuterna fick ingen avbryta oss, utan vi skulle reflektera fritt kring vad vi tyckte att texterna betydde... jättekonstigt och jobbigt!


Nej, nu hinner jag inte snacka skit längre.. nu ska jag iväg och jobba!

Ciao

Chai Tea Latte,Tack!

Idag blir en "sitta-på-caffé-och-plugga" dag. Imorgon väntar nämligen ett prov i fysik, inte särskilt stor, men ändå tillräckligt avgörande för ett betyg då jag har missat två prov innan detta.

Nu måste jag packa väskan och åka iväg till malmoee! :)

Ciao

Tuesday Morning

Det finns dagar som utstrålar en massa energi, detta är inte en sådan dag!

Marc by Marc Jacobs vs. Burberry Prorsum

Det är kul hur jag tänker på dig och att du ockuperar mina tankar sådär...

Bulldog Babies

Det känns som att liv är som en enda röra. Jag vet varken ut eller in, och allt runomkring mig bara rusar förbi.

Varför har jag inga känslor kvar för något?

För ett år sedan fanns det inget jag älskade mer än den där sköna första vårdagen och att sedan se på hur solen skiftar i röda nyanser när den går ned.

Idag när jag var på väg hem gick jag med en dyster min och tittade ner i marken och tänkte på hur små stenarna som jag trampade ner var, när jag egentligen borde lyft upp hakan och bara njutit av vädret.

En del saker jag gör är väldigt onödiga, till exempel så är jag världens största detaljnörd. Det är otroligt tidskrävande och den som känner mig vet att jag alltid har haft världes stökigaste rum just för att jag inte har så mycket tid till att fixa till saker...

... nu har jag hittat lösningen till min tidsbrist och har därför också tid att vara detaljnörd... lösningen kallas Pedant!

[Är det bara jag som tycker att pedant passar äldre människor bättre än unga? I mina öron klingar det fel]

Jag har fått höra att jag babblar på väldigt osammanhängande och jag har funderat på vad det kan bero på och jag tror att detta händer just för att det är i den ordningen jag tänker. Dessutom tror jag att det är svårt att få struktur på sina tankar när hela ens liv är ett enda stort kaos...

Jag kom fram till en teori idag om varför tonårstiden är den "svåraste" perioden i ens liv, eller varför den har varit en svår period i mitt liv än så länge. Teorin är att när man är i de åren så vill man gärna veta var man har alla runt omkring sig och oftast vet man på ett ungefär vad man kan anförtro åt olika människor i den omgivningen man lever i, men ibland kan det vara lite förvirrande och då vill man (jag) gärna ha en struktur på det hela. Problemet är att många tänker så och då detta är en tid av utveckling så innebär det att det inte är så lätt att alltid veta var man har alla, allra minst var man har sig själv. Man sätter in folk i en massa fack och när de plötsligt inte längre stämmer överens med den bilden du har av de så rubbas balansen. Så har det alltid varit för mig, med allt, inte bara människor.

Vad händer när balansen rubbas?

Jo, jag drar mig tillbaka. Jag isolerar mig själv och gräver bara ner mig i problemen ännu mer. Jag har en väldigt komplex personlighet, men när den väl fungerar och så är den som en knippe solstrålar.

Hyvaa Yota

humm??

Barcelona

225

Jag har isolerat mig från omvärlden för ett ögonblick för att komma mig själv närmre.

Ibland behöver jag vila motorn, men biverkningarna är att jag drabbas av plötslig hjärnkaos, och alla arkiv hamnar på fel plats i huvudet.

Då mumlar jag bara, som nu mumlar jag också, fast det är ingen som hör mig bara ljudet av mina fingrar som raskt rör sig över en högteknologisk uppfinning.

(En del säger att hunden är människans bästa vän, jag säger att datorn är min enda sanna vän. Vi har våra dispyter och ibland är den lite trög och hakar upp sig på ett problem och jag kan ibalnd vara lite hektisk och aggresiv, men oftast löser det sig och vi blir sams igen. Det är också så att datorn, som för övrigt heter It (som min förra hamster), ger mig mycket frihet och visa stor generositet genom att erbjuda mig alla sina tjänster dygnet runt)

Idag satt jag och tittade på lägenheter igen. Om exakt 225 dagar flyttar jag till Barcelona, för att bo där i 1+ år. Jag vet inte om jag stannar där mer än ett år, men jag antar att det bästa är att ta det som det kommer. Jag har fastnat för två mycket fina lägenheter, båda tillräckligt stora för Sanna och mig. Den ena kostar 865€/mån. och den andra kostar 700€/mån. och problemet är vilken vi ska välja. Egentligen är det inget som jag tänker på särskilt mycket just nu, för nu är jag mest lycklig över att jag ska flytta till Barcelona om lite mer än åtta månader...