empty

when things start to go well, you are suppose to change everything and change your set and change everyone you work with

Lunds Universitet

Igår skickade jag in min anmälan till Lunds Universitet. Jag sökte fyra olika kurser med retorik som nummer ett och därefter global ekonomi, teoretisk filosofi och socialantropologi i den ordningsföljden som de är skrivna i. Jag kommer enbart läsa nu i höst för till våren reser jag iväg till Barcelona, nästan omedelbart efter att höstterminen är avslutad. Jag tänkte även hitta någon kvällskurs i spanska eller liknande, för jag kan behöva lära mig lite grunder i språket. Men nu ska jag ut och njuta av solen på Vanjas cykel på väg till stationen.

Ciao

Annons

Sprallig ung tjej söker sällskap som delar samma sjuka humor, optimistiska livssyn och galna intressen. En charmig, givmild, social, romantisk man uppskattas. Gillar höjder, djup och allt där mittemellan. Äventyr är ett måste, liksom näring för kroppen. Jag faller för värme, leenden, händer eller om du bjuder på en nattfika på en brygga någonstans vid en sjö en sval sommarnatt. Om inte det funkar så så tackar jag aldrig nej till en utlandsresa någonstans långt borta.

/A

På olika ställen på Grappa

Detta är från när Vanja, Anette och jag hade varit i Lund på bio och såg filmen "Music and Lyrics". Vanja tvingade mig att sitta på ett ojämnt nummer (nr: 35 för att vara mer exakt) och jag brukar aldrig sitta på ojämna nummer på bio för jag har fått för mig att det bringer otur med sig. Så hände det något kanske ni frågar er? Ja, det kan man lugnt säga. Först och främst var filmen en besvikelse. Kärleks komedier är inte alltid någon höjdare, föredrar faktiskt en skräckfilm som skrämmer upp mig åtminstone för stunden. Innan jag förstod att filmen inte skulle nå upp till mina förväntningar satt vi tre i en halvfull biosalong och tryckte i oss händer fulla med popcorn samtidigt som vi blädrade i var sin filmtidning. Under all denna spänning skall jag räcka över snackset till min syster (notera att eftersom Vanjas 1,94 långa kompis var med och tvunget skulle sitta mittemellean Vanja och mig, för att min KÄRA syster ville kunna prata med henne, vilket också var anldeningen till att jag satt på den otursdrabbade platsen, så kunde jag inte riktigt nå enda bort till Vanja) och rätt som det är så snubblar jag och tappar ut halva innehållet på golvet och säkerligen en del på de som satt framför oss. Nu när jag tänker efter så ska jag fortsättningsvis sitta på "otursplatserna". Dp kan jag i alla fall berätta om något kul som hände på biografen istället för att recensera en dålig film.

"I am doing this to myself."

Idag var vi på IKEA och handlade. Vanja och jag köpte hyllor, men min är en vanlig träskiva som man sätter upp på väggen. Det känns ganska skönt att slippa montera en hylla ikväll eftersom jag är helt slut. Jag vet inte riktigt vad det är med mig nuförtiden. Jag är alltid trött utan någon speciell anledning.

Jag hörde något lustigt från allrummet precis och det var en stämma från Vanja... "Tjejer kan också!" och då menade hon att tjejer också kan montera hyllor från IKEA. Hon får mig att skratta när jag minst anar det och hon slutar aldrig förvåna mig. Hon är som en kille.

Och för att fatta mig kort, idag var en bra dag! :)

Jag fick höra att ni inte vet vem jag är?

Jag ser inte alltid ut så!!

no nothing

Det var en värdelös dag!
Inget var som det skulle och denna dagen är på god väg att trilla in i samma gamla slitna spår.
Vad tar man sig till när det är så? Hur livar man upp en förruttnad dag? :/

what ever happened to dignity...?

Jag av någon har alltid sagt: "Nej, ingen ska någonsin kunna påverka mig så mycket att allt gör är att tänka på den personen!"
Jag önskar att jag hade den självdiciplinen att jag kunde avfärda sådana tankar, när man bara tänker på just det personen hela tiden!
Det värsta är inte tankarna. Det värsta är illamåendet av att vilja ha någon så mycket och veta att man inte kan få den. Det värsta är att en av de bästa dagarna kan passera, utan att man gör annat är lämnar plats för honom i tankarna.
Till och med detta är för mycket, jag dokumenterar känslor som jag avskyr. Och jag avskyr dem för att de får mig att må bra även när allt är skit!

Så vad är kärlek?

Because it sure ain't this!

Varför inte?

Att motså något jag verkligen vill ha är en av mina bäst utarbetade egenskaper, om man kan kalla det för en egenskap. Jag trivs inte särskilt bra med det, men jag lever med det för jag har inget annat val. Ett alternativ är att förändras, men för vem skulle det vara? För mig själv? Knappast. Jag har ju klarat mig ganska bra än så länge, varför skulle jag inte göra det nu?

Kanske för att det stör mig och för att jag inte längre orkar med min vardag med det.

Det är som när någon frågar om man skulle vilja ha en godis bit och man avstår (föresten varför gör man det, det är ju inte som att det skulle vara oartigt på något sätt, personen i fråga har ju erbjudit lite av det goda så vad är problemet?).
Det är ett enkelt exempel. Pröva motstå att tycka om någon, bara för att det kanske skulle vara fel. Eller ännu bättre, testa att säga emot dig själv, fast du inte vill och gör det med ett leende utan att någon märker hur mycket du ljuger för dig själv. Sedan kan du göra det de kommande arton åren och se hur det formar din personlighet. Det kanske är för personlig detta, men jag bryr mig inte längre. Jag känner inte mig själv, och kanske har jag aldrig någonsin egentligen gjort. Jag kanske har velat vara någon som jag inte alls egentligen är.

Jag tror dessutom att jag analyserar allt för mycket. Det finns inga men... det är bara så. Jag vill inte vara sådan... jag vill ha den där godisbiten nästa gång jag blir tillfrågad. Jag vill kunna säga: "Nej! Det är inte okay att du bara sätter dig där, för det är faktiskt upptagen!" även om det är den där hete killen som jag nyss spanade in och som nu sitter med en tjej som verkligen inte alls förtjänar honom.

Get over it.. du kan alltid få bättre! ;)


Sov gott!

/M

detta är till vanja

detta är för att jag måste uppdatera min blogg... så.. nu är den uppdaterad!