Varför inte?

Att motså något jag verkligen vill ha är en av mina bäst utarbetade egenskaper, om man kan kalla det för en egenskap. Jag trivs inte särskilt bra med det, men jag lever med det för jag har inget annat val. Ett alternativ är att förändras, men för vem skulle det vara? För mig själv? Knappast. Jag har ju klarat mig ganska bra än så länge, varför skulle jag inte göra det nu?

Kanske för att det stör mig och för att jag inte längre orkar med min vardag med det.

Det är som när någon frågar om man skulle vilja ha en godis bit och man avstår (föresten varför gör man det, det är ju inte som att det skulle vara oartigt på något sätt, personen i fråga har ju erbjudit lite av det goda så vad är problemet?).
Det är ett enkelt exempel. Pröva motstå att tycka om någon, bara för att det kanske skulle vara fel. Eller ännu bättre, testa att säga emot dig själv, fast du inte vill och gör det med ett leende utan att någon märker hur mycket du ljuger för dig själv. Sedan kan du göra det de kommande arton åren och se hur det formar din personlighet. Det kanske är för personlig detta, men jag bryr mig inte längre. Jag känner inte mig själv, och kanske har jag aldrig någonsin egentligen gjort. Jag kanske har velat vara någon som jag inte alls egentligen är.

Jag tror dessutom att jag analyserar allt för mycket. Det finns inga men... det är bara så. Jag vill inte vara sådan... jag vill ha den där godisbiten nästa gång jag blir tillfrågad. Jag vill kunna säga: "Nej! Det är inte okay att du bara sätter dig där, för det är faktiskt upptagen!" även om det är den där hete killen som jag nyss spanade in och som nu sitter med en tjej som verkligen inte alls förtjänar honom.

Get over it.. du kan alltid få bättre! ;)


Sov gott!

/M