Inlägg nummer två idag. Ibland känner man inte att man tillhör sin egen familj. Jag känner ofta att jag inte är en del av min familj, men den upptäcker jag alltid små saker som är typiska för min familj, och jag är inte så olik de som jag vill tro. Det handlar kanske inte så mycket om vilja som faktumet. För det första liknar jag inte någon i min familj, och för det andra så beteer jag mig inte som de gör. Alla brukade skämta om att jag måste ha blivit tappad i golvet vid födseln bara för att jag är så knasig, men själv brukade jag säga att jag måste ha blivit adopterad.
En sak har jag dock tänkt på och det är varför man väljer att skriva blogg om sitt liv. Vem bryr sig om vad jag äter till frukost, eller hur jag sminkar mig när jag ska ut. Vem orkar läsa om vad jag drömmer om vem jag trånar efter? Jag hade inte orkat med att slösa min tid på sådana obetydliga saker. Men sen så kommer jag på, att någonstans i världen finns den en ensam människa, som å andra sidan förmodligen inte fattar vad jag skriver, men som endast har detta som tillflyktort. Eller så finns det politiskt aktiva ungdomar som försöker sprida sitt budskap o s v, o s v...

Jag gör detta för att jag gillar det. Jag gillar tanken på att någon någonstans känner igen sig i det jag säger, och jag vet inte vem det är. Jag gör det för att jag vet att jag inte är ensam om att göra det och jag gör det för att det får mig att känna mig som en av de andra.