Det är aldrig lätt att byta spår. Man faller ofta tillbaka i de gamla spåren och så blir inget bättre. Det är den där säkerheten som drar oss tillbaka. Det är samma med rökaren, han är rädd för att sluta röka för att han inte vill bli beroende av något annat istället för cigg, ifall han nu skulle falla tillbaka och börja röka. Då har han istället två beroenden.
Jag känner en tjej. Hon har varit lite kluven på sista tiden. Hon berättade för mig att hon har träffat en kille, genom internet. Jag var ganska tveksam till den här killen, för hon är min kompis och jag vill ju inte att hon ska träffa någon konstigt kille som bara vill utnyttja henne. Dessutom så tror jag själv inte på att det är möjligt attt träffa någon genom internet som är "normal", så att säga. Tydligen så hade de träffats en kväll och snackat lite. Hon berättade sen att han var sådär lagom perfekt. Det var konstigt tyckte jag det, för vad jag vet så hade de inte pratat med honom alls länge, och ingen kan väl vara perfekt? Inte en den "rätte".
Hur som helst, hon åkte utomlands sen och hon glömde bort honom för en stund. Han var trevligt, men hon insåg att hon kanske hade överreagerat lite. Sen hade han heller inte visat något större intresse efter att de hade träffats så hon tänkte inte på honom.
Tiden gick och de fortsatte att prata. Hon pratade ganska mycket om honom och jag tror att anledningen till att hon är lite förvirrad för tillfället är för att hon kanske hade byggt upp en bild av honom som inte alls stämmer överens med hans riktiga jag. I allafall så fortsatte de träffas. Det gck några månader och tydligen så pratade de mer och mer med varandra, och till slut så träffades de igen och hon stannade över natten. Sedan blev det några fler gånger. Jag tycker ganska synd om henne, för hon har sagt att hon visste hur det skulle bli, men att hon hade hoppats på mer. Han var ute efter det hon sökte som minst, och hon visste det, men trodde egentligen inte att det bara så skulle vara så. Som en vän såhär är det väldigt lätt att förutspå en sådan situation när det gäller någon annan än en själv, men jag förstår henne för det är inte lätt att ignorera sina känslor och förhoppningar. Hon brukar vara väldigt försiktig i vanliga fall. Jag känner henne, hon är oerhört pryd, men denne killen hade tydligen varit något alldeles extra. Och det är klart man vill utforska ny mark lite grann. Men hon säger att hon ångrar sig, för det är värre att få smaka på det goda en gång och sedan aldrig få det igen, än att inte smaka på det alls. Jag vet inte hur jag ska hjälpa henne. Jag försöker säga att det finns tusen andra killar, men hon säger bara att så fort han säger något så blir hon någon annan och hon får en kick av det. Jag förstår inte alls vad hon menar, men hon måste ha det svårt. Sist jag pratade med henne så sa hon i allafall att hon skulle gå vidare, att hon skulle fokusera på sina studier och glömma det är med dateing och killar. Jag har inte pratat med henne sedan dess, men hon var ganska bestämd, fast jag såg på henne att hon inte hade det lätt. Jag önskar bara att jag hade kunnat göra det bättre för henne. Hon har inte världens bästa tur när det kommer till killar, men vänner har Maja massor av.
[Hur kunde JAG göra såhär mot mig själv?]
Ett "Tack, för kaffet!" är inte tillräckligt! Dessutom dricker jag inte kaffe.
No comments:
Post a Comment